I taket lyser stjärnorna

Baksidetext: ”Sakke är så jävla jävla jävla snygg där han står med det svarta håret och luvtröjan. Han har till och med lite skäggstubb.”

Jenna ägnar massor av tid åt att smyga på Sakke, titta på Sakke, tänka på Sakke, planera hur hon ska stöta ihop med Sakke liksom av en slump. Jennas bästis Susanna tycker att hon är jobbig, vill helst vara i stallet men följer med ändå. När Jenna bestämmer sig för att sluta rida får de allt mindre gemensamt. Avskyn för skolans snyggaste tjej, Ullis, som bara råkar gå i deras klass är snart det enda de kan enas om. Men Ullis bor granne med Jenna och kanske förstår hon mer än Susanna någonsin gjort - om Jennas mamma, om att vara den som alltid lagar middag och städar och om att vara den som alltid tar hand om.

Ullis mamma är alkis, Jennas är sjuk, svårt sjuk.

Jenna Wilson är tretton år och i taket i hennes rum har hon och mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret. Det ingen vet är att under en speciell stjärna har Jenna gömt en dikt.

"Om du dör mamma, då tar jag livet av mig."

När jag läste kursen Palliativ vård i maj så fick vi en lista med tips på litteratur som handlade om döden, både från den anhöriges sida och från den drabbades sida, och Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna fanns med på den listan.
Boken handlar om Jenna som är 13 år, en känslig ålder att ha en mamma som är svårt sjuk. Jenna är i puberteten och vill vara som alla andra, men hemma så påminns hon om att hon inte är som alla andra. För Jennas mamma är så pass sjuk att de har olika hjälpmedel som som rullator hemma.
Johanna lyckas väldigt bra med att beskriva Jennas olika tankar och hur en tonåring kan tänka och vara. Ena sekunden så är mamma det bästa som finns men samtidigt så skäms Jenna. Hon gör små revolutioner och blir arg när hon för höra att hon ska ta hänsyn till mamma. Jenna vill att mamma sak bli frisk, bli som alla andra mammor.
Boken tar även upp om kärlek, vänskap och att byta vänner.

En mycket bra bok som jag grät floder till.