Sammanfattning av 2014

Med dryga 2 timmar kvar av året så sammanfattar jag årets läsning här:

Deckare: 8 st
Biografi: 0 st
Skönlitteratur: 25 st
Summa: 33 st varav 22 är ljudböcker

Meda andra ord så har jag lyssnat på mycket böcker i år. Isfolket är en stor anledning till att jag lyssnat till så mycket böcker. Marianne Cedervalls böcker är suverän att lyssna på, tror man tappar mycket av dialekterna om man läser dem. Jag brukar lyssna på böcker när jag åker till och från jobbet och när jag till exempel diskar.

Sedan har det varit en hel del bestyr privat som har gjort att jag inte prioriterat läsning. Men med det nya året inpå dörren så ska jag läsa fler böcker nästa år!

Skugga av svek 1

I den nu klassiska romanen Främlingen gör sjuksköterskan Claire Randall en ofrivillig tidsresa från 1940-talets Storbritannien och hamnar i 1700-talets Skotland. Detta är fortsättningen på berättelsen om Claire, hennes man Jamie Fraser och deras barn och barnbarn, i två tidsplan...

Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bästa vän. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när sonen hon har med sin nya man förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.



Skugga av svek 1 är den åttonde boken i Outlanderserien av Diana Gabaldon och del 2 som ska komma ut i februari blir den sista boken i serien.

Jag tror att det skulle underlättat om jag läst den föregående boken och fräschat upp minnet lite innan jag läste den här, för det tog bra många sidor innan jag hängde med i alla svängar. En hel del saker hade jag totalt glömt bort att det inträffade i föregående bok.

I den förra boken så var jag väldigt störd på att det var så många olika berättare i boken mot för tidigare böcker där i princip Claire själv berättade det mest. Även i den här boken är det många berättare: Claire, Jamie, John Grey, Brianna och Roger, Ian Murray m.fl. och det kan bli lite för mycket ibland, åtminstone tills man fått ordning på alla.

Som ett eko var en svagare bok i mitt tycke, men här har Diana Gabladon åter hittat tillbaka till tidigare sätt att skriva, förutom alla deltagarna som berättar. Vi får följa Brianna och Roger i början av boken, där Roger åter begett sig till 1700-talet för att leta sin son som försvunnit.

Större delen av boken så får vi följa Claire och familjemedlemmarna runt henne och slutet i boken gör att jag längtar tills den sista delen kommer om dryga 2 månader.

Spinnsidan

Tänk att det ska behöva hända så mycket i den lilla socknen Kajpe Kviar!

Väninnorna Mirjam och Hervor, som är tillbaka på Gotland och har tänkt ägna våren åt läsning, örtletande och trädgårdsskötsel, upptäcker snart att inget är som vanligt. Bonden Sylve är långt ifrån sitt forna jag efter olyckan och Mirjam får dåligt samvete varje gång hon ser honom. Dessutom är det något som inte stämmer med de nya grannarna, den till synes hjälpsamma Kajsa och den tysta, ensamma pojken Emanuel. Och vad är det med alla karlar? Både bror Aron och den nyfunna vännen Bosse håller på att deppa ihop fullständigt. Till råga på allt har Mirjam polisen inpå knuten, som påminner henne alltför väl om den där sommaren då de tre direktörerna gick och dog.

När så Hervor får en ovälkommen syn i skogen inser både hon och Mirjam att de återigen har en del att ta itu med.



Spinnsidan är tredje boken om Hervor och Mirjam som Marianne Cedervall skrivit. Jag lyssnar på boken via Storytel och underbara uppläsare är Susanne Alvengren som läser huvuddelen av boken samt Mirjams repliker och Gun Olofsson som läser Hervors norrländska repliker. Uppläsarna gör verkligen att böckerna blir ännu roligare att "läsa", för på intet sätt går att att själv läsa sig till dessa underbara dialekter: gotländska och norrländska.

Mirjam och Hervor är tillbaka i Kajpe Kviar och har skickat hem sina döttrar till USA igen och ska bara fixa lite på kapellet innan de också ska åka över. Men mycket hinner hända innan dess! Vart har Mirjams svägerska tagit vägen någonstans? Ingen har sett henne på länge, hon kom inte ens på svärmoderns begravning!

Och Bosse som Mirjam träffat när hon besökte mamma på boendet. Han är deppad, har blivit utkastad från sin villa av hustrun och hon tar alla hans pengar och ger honom fickpengar. Går det att få honom att sätta ner foten i backen?

Lilla Emanuel som bor med "tant mamma" och inte verkar må så bra. Springer omkring runt Sylves och Mirjams ägor och Kajsa som inte verkar bry sig. Och är Kajsa verkligen ett medium som hon påstår? Här får Hervor något att bita i!

Men även kärleken frodas i den tredje boken!

Stalker

Ett filmklipp skickas till Rikskriminalpolisen. Någon har stått i trädgården och smygfilmat en kvinna genom fönstret. Nästa dag hittas hon död till följd av bestialiska skär- och sticksår.

En ny film på en annan okänd kvinna kommer till polisen. Det finns ingen möjlighet att identifiera henne innan tiden rinner ut.

Maken som hittar henne mördad blir så traumatiserad att han städar hela huset och bäddar ner henne i sängen. Han kan ha sett något avgörande, men hans akuta chocktillstånd hindrar polisen från att genomföra sina förhör.

Psykiatrikern Erik Maria Bark kallas in för att hypnotisera honom - memn det mannen berättar i den djpa transen får Erik att börja ljuga för polisen.




Stalker är den femte boken som Lars Kepler skrivit. Liksom de tidigare böckerna så är den här också svår att lägga ifrån sig. Upptäcker att jag ligger vaken halva nätterna och ska bara läsa en sida till.

Vi får åter stifta bekantskap med Psykiatrikern Erik Maria Bark, en stor del av boken handlar om honom. Men även Joona Linna kommer tillbaka och ett kort besök av Saga Bauer också. En ny krminalkommisarie dyker upp, Margit, som är höggravid.Från början ses ingen samband,men när den tredje blivit mördad så börjar Erik Maria Bark känna ett obehag.

Några medicinska fynd har jag hittat i boken som inte känns helt okej. Dels ett ställe där författarna skriver att offret hade typ 1 diabetes utifrån att hon injicerade insulin i låret. Det kan man även göra med typ 2, och man kan inte utifrån en videofilm bedöma om det är typ 1 eller 2. Senare i boken så pratar Erik Maria Bark om att han kanske kan ha epiduralhematom. Nu är inte det någon vanlig diagnos, ca 1% av alla skalltrauman, och enligt böcker så brukar man mestadels vara under 20 år om man får det. Det hade varit bättre om han sagt att det kunde vara ett subduralhematom, vilket hade varit mer troligt.

Men förutom de här småsakerna så är det här åter en bokslukare som skrivit och jag ser redan fram emot nästa bok!