Mordet i prästgården

Översten satt hopsjunken över skrivbordet i en skrämmande onaturlig ställning. På bordet bredvid hans huvud fanns en pöl med en mörk vätska som långsamt sipprade ner på golvet med ett otäckt drppande ljud.

Det är en obehaglig upptäckt som kyrkohreden i Saint Mary Mead gör i sin egen prästgård, men den kommer inte helt oväntat: Överste Protheroe är, milt uttryckt, inte den mest omtyckte av hans församlingsbor. Nu har någon skjutit honom, det finns åtminstone sju misstänkta, och polisen står ed en härva av ledtrådar som är ovanligt svår att nysta upp. Men Miss Marple har inte bara en vass tunga - hon har också en förunderligt skarp förmåga att lägga märke till detaljer som polisen förbiser. Snart är Miss Marple, denna korrekte äldre dam och tillika sluga detektiv, mördaren på spåret.



Mordet i prästgården av Agatha Christie är den första boken där Miss Marple figurerar, dock tar hon inte huvudpersonens plats förrän de sista kapitlen. Boken berättas i jag-form av kyrkoherden Len Clement och är en ganska spännande historia där Miss Marple lyckas räta ut härvan av ledtrådar och få fram vem mördaren är.

Tragedi i tre akter

Doktorn rätade sig upp och skakade på huvudet. Han talade rakt på sak, medveten om att omsvep inte tjänade något till.
- Sorgligt, sa han. Han är död....

En förgiftad cocktail sätter brådstörtat punkt för bjudningen i den store skådespelaren Sir Charles Cartwrights luxuösa sommarvilla. Offret är en vänlig gammal kyrkoherde. Ingen av gästerna kan tänkas ha motiv för att döda honom, ingen har haft tillfälle att lägga gift i hans glas. Och det är bara dramats första akt; det följs av två till, lika tragiska. Den okända mördaren har flätat sin intrig ovanligt skickligt - men Hercule Poirot är ännu skickligare.




I Tragedi i tre akter av Agatha Christie så stiftar vi åter bekantskap med Hercule Poirot, som egentligen har tagit pension har han tänkt. Men han upptäcker att det spelar ingen roll var han än är i världen så har han tråkigt. Hercule Poirot är med på den första bjudningen där Kyrkoherden dör.

Med på den ändra bjudningen är Mr Satterthwaite, som även var med på den första, och han noterar likheterna mellan dödsfallen. Så han lyckas locka Hercule Poirot att delta i jakten på mördaren.

Historien får sin upplösning först på slutet och Hercule Poirot får hålla hov medans han berättar vem mördaren är.

Fynd på loppis

Jag har tillbringat helgen i Piteå och där har vi hittat en loppis som vi brukar besöka. Jag har hittat många fynd där tidigare, och den här gången är inget undantag.

Mordet i prästgården - Agatha Christie
Katt bland duvor - Agatha Christie
Den oväntade gästen - Agatha Christie
Badortsmysteriet - Agatha Christie
Bästa kurer och omslag - Maija Ruisniemis
Båtsmän, ryttare och soldater - Årsbok 1988 Sveriges Släktforskarförbund

Sonjas Sista vilja

Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det.

Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som alla chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt - alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor... Vill de och kan de göra Sonja till viljes?





Sonjas sista vilja, skriven av Åsa Hellberg, är en riktigt trevlig och lättsam bok som man gärna vill läsa klart innan man lägger ifrån sig den. Den handlar om 3 kvinnor i 50-års åldern som inte är helt nöjd med sina liv och som genom Sonjas död ges möjlighet att få det liv de saknar. Rebecka som inte hämtat sig efter att ha blivit övergiven av maken, hon får möjlighet att genomföra sina ungdoms dröm på Mallorca. Susanne hamnar i London och ska öppna och ta hand om ett hotell. Maggan hamnar i Paris, dels för att skriva en roman och dels träffa sin ungdoms kärlek som det visar sig att hon delar en restaurang med.

Jag tycker mycket om den här boken, även om den är lättsam och lite åt Harlequinhållet (fast jag gillar ju de böckerna också). Skönt med huvudpersonerna som inte är några ungdomar, utan medelålders (vad nu det egentligen är) kvinnor som lever intressanta liv.