Svartvintern

Byborna i lilla Kuivalihavaara förbereder sig på en vinter i lugn och ro, som vanligt. Älgjakten är över, lingon och andra bär är plockade och nu kan man gå i ide, det vill säga ägna sig åt studiecirklar, postkodlotteriet och snöskottning.

Men så dyker operasångaren Ralph och hans pojkvän upp i byn, med storslagna planer för det gamla hotellet. Där ska bli ett åtråvärt spa kompletterat med hundslädturer och isbastu på älven för storstadens stressade befolkning. Plötsligt ser vintern ut att bli allt annat än lugn, och Ralph blir snart varse att det inte är alldeles enkelt att komma till Kuivalihaavara och inte vara som alla andra. Dessutom tycks hotellet ruva på otäcka hemligheter och starka krafter verkar ha blivit satta i rörelse.

Som tur är får Ralph två pålitliga bundsförvanter i väninnorna Mirjam och Hervor som kommer till undsättning på sitt eget vis. Mirjam, som fortfarande är omskakad efter de dramatiska händelserna på Gotland, vill dock inte har något med Hervors hemliga dekokter och tankekraft att göra. Men när till och med Hervor blir utsatt för hot inser hon att det inte finns någon återvändo.


Svartvintern är andra fristående boken om Mirjam och Hervor som Marianne Cedervall skrivit. Jag lyssnar på de här böcker vilket är helt underbart. Jag är osäker om jag skulle gilla böckerna lika bra om jag läste dem som att lyssna på dem! Susanne Alvengren läser med sin gotländska större delen av boken och Gun Olofsson tar de norrländska individerna. Mirjam är ju från Gotland och Hervor från Kuivalihavaara och det är kring dem som boken handlar om.

Mirjam har återvänt från USA till Gotland och råkat berätta för Sölve om affirmationerna som gjort så att tre män dog på Gotland och Sölve är snabb att utnyttja det och friar till Mirjam. Men Mirjam vill inte gifta sig med Sölve och önskar att han var död, och visp så händer en olycka...
Mirjam åker genast till Kuivalihavaara för att slicka sina sår och som den goda vän Hervor är så kommer hon hem från USA. Mycket händer i Kuivalihavaara....

Summering av 2013

Så ska jag försöka summera 2013 års läsande.

• 13 deckare
• 20 skönlitteratur
• 2 biografier

Summa summarum blir det 35 böcker under året varav 12 av dessa har jag lyssnat på.

Trodde faktiskt att jag läst mest deckare, men det visade sig att jag hade fel. Började året med en biografi och avslutar året med en deckare, Kristina Ohlsson's Änglavakter.

Gott Nytt Läsår 2014!

Hercule Poirots jul

Simeon Lee är mycket rik. Han är också en mycket otrevlig herre...
... och inte är det för att fira en fridfull jul som han bjudit släkten till sig på Gorston Hall. Stämningen är laddad och på själva julafton sker ett brutalt mord.
Ingen i familjen går fri från misstankar. Alla har motiv, alla har möjlighet - och alla har alibi.
Hercule Poirot griper förtjust tillfället att bryta upp från en dragig engelsk jul framför vedbrasan för att avslöja mördaren...


Agatha Christie har skrivit Hercule Poirots jul och den utspelar sig under juldagarna i England. Simeon Lee har bjudit hem sina barn för att fira jul. Men så himla trevligt blir det nog inte eftersom barnen inte är sams med varandra och dessutom har Simeon lite överraskningar åt dem. Ibland blir det för mycket och någon blir mördad!
Hercule Poirot firar jul tillsammans med Överste Johnson, en polismästare i Middleshire. Medans de sitter och pratar om gamla mord framför vedbrasan så ringer telefonen och de får bege sig till Simeon Lees hus, någon har blivit mördad.
Hercule Poirot är skarpsint i vanlig ordning och lyckas lösa mordet genom sina små grå celler.

En julsaga

En Julsaga av Charles Dickens har varit nära förknippat med det engelska och amerikanska julfirandet de senaste 150 åren. Sagan, som egentligen är en romantisk spökhistoria, handlar om den snåle Scrooge och hur han omvänds på julnatt till att bli en bättre människa. Här är det Arne Weise som läser sagan och som hjälper oss att skapa den rätta julstämningen med hjälp av den gemytliga historien.


Fast jag läser så mycket så har jag aldrig läst Charles Dickens En julsaga. Fast läsa är väl för mycket att säga att jag har gjort, jag har lyssnat på när Arne Weise läst den och jag tycker att han läser den bra. Har läst en del klagomål på hans inläsning av den, men jag håller inte med.
Vi får stifta bekantskap med den snåle Scrooge som inte alls tycker att julen är någon bra och trevlig helg, och han låter alla som kommer i hans väg veta om det. Men så stiftar Scrooge bekantskap med 3 spöken, dåtid nutid och framtid, som visar honom hur julen varit och kommer att bli om han inte ändrar på sitt sätt att vara, först då kan framtidens jul bli bra för många. Scrooge får sig en tankeställare.
En trevlig bok att läsa, kollade även filmen efter.

Den ensamme

Mikael Lind av Isfolket var en ensam och djupt olycklig ung man. i hela sitt liv hade han varit tvungen att lyda andra. När han så blev tvingad att gifta sig med den katolska och mycket dygdiga Anette och därefter utsänd i ett krig han hatade , kände han sig som vid avgrundens rand. Och mötet med den mystiska, svartklädda kvinnan i ett främmande land blev själva nådestöten.

Den nionde boken om Isfolket som Margit Sandemo skrivit heter Den ensamme och handlar om Tarjej Linds son Mikael som familjen i Norge inte visste vart han tagit vägen. Efter Tarjejs död så tog Mikaels moster hand om honom och till slut hade de tappat kontakten med varandra.
Mikaels farfar Are vill gärna träffa sin sonson och letar efter honom. Även familjen vill få tag i honom för att delge honom informationen om Isfolkets särdrag och arv.

Lyckliga gatan

Annika Bengtzon är tillbaka och arbetar som nyhetsreporter på tidningen Kvällspressen. När riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg hittas torterad och medvetslös i sitt hem på fashionabla Solsidan får hon i uppdrag att skriva om händelsen.

Ju mer hon gräver i fallet, desto besynnerligare blir det.

Var är Nora, hans hustru? Vem plågade ihjäl uteliggaren Kaggen? Vad har den förrymda miljardärskan Viola Söderland med saken att göra? Och varför hatar alla chefredaktören Anders Schyman?

Medan Ingemar Lerberg hamnar i allt djupare koma och näthatet växer över alla bräddar, krackelerar bilden av det avundsvärda livet i villaförorten.


Lyckliga gatan är den tionde boken om journalisten Annika Bengtzon som Liza Marklund skrivit. Läste någonstans att det här skulle vara den bästa boken som Liza Marklund skrivit om Annika Bengtzon, men jag håller inte med. Jag tycker inte att boken är i klass med de andra, den har en svagare historia. Jag har svårt att riktigt förstå kopplingarna. Det känns lite luddigt! Men jag hoppas ändå att den elfte och sista boken om Annika Bengtzon blir bättre än den här.

Den inre kretsen

Under den tryckande högsommarsolen gräven en grupp arkeologistuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd. En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen, och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag. Två småflickor hittar ett halshugget russ i en beteshage men huvudet saknas. När ett hästhuvud senare dyker upp spetsat på en påle hos politiker tätnar mystiken. Kriminalkommissarie Anders Knutas tar hjälp av en rättspsykiater för att tolka de makabra spåren vid brottsplatserna. En av journalisterna som bevakar den dramatiska utredningen är Johan Berg som arbetar för Sveriges Television. Han är tillfälligt stationerad på ön och försöker samtidigt få sitt förhållande med Emma Winarve att fungera.


Den inre kretsen är den tredje boken som Mari Jungstedt har skrivit om Kriminalkommissarie Anders Knutas och de övriga på Gotland. Den här gånger får de rituella mord på halsen och de har svårt att se sambanden med morden och de avhuggna hästhuvudena som placerats ut hos mordoffren, fast Martina fick visst inget hästhuvud.
Jag tycker inte att de här boken är lika bra som de två första böckerna. Det känns som om det var bråttom att få ut en bok och inte så noga med innehållet. Samtalsdialogerna var få och flöt inte på så bra. Hoppas nästa bok är bättre!