Solsvärta

Mirjam har lämnat sommartillvaron på Gotland och följt med sin älskade Calle till Västerås där han ska arbeta med ett projekt till stöd för den hotade pilgrimsfalken. Tre halvvuxna falkungar ska placeras ut i ett gammalt vattentorn med hopp om att de ska etablera sig i trakten. Men i Västerås finns också flera duvslag, vars ägare oroas av pilgrimsfalkarnas närvaro.

Hervor, som i en syn har sett sin försvunna barndomsvän Satu och en brevduva, ger sig ut på en resa i Europa på jakt efter fler ledtrådar. Men duvor och falkar är en dålig kombination, och när Hervor hittar en vinge från en koltrast, en solsvärta, blir hon fylld av onda aningar





Marianne Cedervalls Solsvärta är femte och tyvärr sista delen om Mirjam och Hervor. Hervor har varit hemma i Norrland och ordnat med dottern Ingrid arvegods efter pappan. När sommaren börjar komma så beger hon sig till Gotland för att möta upp Mirjam och sedan tillbringa sommaren i kapellet.

Mirjam och Calle är redan på Gotland i Calles stuga och är där ett par dagar medans Hervor är i kapellet. Calle ska bege sig till Västerås för att vara med i ett projekt där de ska plantera ut pilgrimsfalkar. Mirjam ska ansluta till Västerås efter någon vecka.

Hervor får en syn där hon ser sin försvunna barndomsvän Satu och en brevduva och det blir ändrade planer för Hervor. Hon stannar inte alls i kapellet utan beger sig till Belgien för att titta på duvor. Senare anländer även hon till Västerås och i vanlig ordning så händer det en hel del när Mirjam och Hervor är tillsammans.

Boken får ett ledsamt slut och det är trist att det inte blir fler böcker om de härliga damerna! Jag har lyssnat på den här boken och det är underbart att lyssna på dialekterna som Susanne Alvengren och Gun Olofsson har.