Så Bricken har blivit ribbkaperska på sågverket. I början var hon rädd för att komma för nära de oskyddade sågklingorna och för att sinka de andra, men nu klarar hon sig lika bra som Sirkka som redan har varit där ett tag.
"Arbete gör en till en riktig människa", säger mamma, som gärna skulle vilja lära upp Bricken så att hon blir en riktigt duktig tvätterska också - "då är man aldrig bet på att skaffa sig inkomster".
Mamma vill gärna lära upp Brickens kamrat Saga samtidigt, Saga som slänger lite för mycket med sina mörka flätor när det är pojkar i närheten. Och Bricken undrar: är det arbetet och sammanhållningen på sågverket som är viktigast? Eller Jesus och dopförberedelserna i kapellet med Sirkka? Eller kanske, som Saga säger, att hitta den stora kärleken?
Bricken på Svartvik är andra boken om Bricken som Vibeke Olsson skrivit. Bricken har nu hunnit bli 14 år och jobbar som ribbkaperska på sågverket. Hon umgås med sina vänner på fritiden när hon hjälpt till med sysslorna hemma. Och hon planerar att döpa sig och går och läser inför dopet.
Men så händer den första tragiska händelsen för Bricken. Hon kapar ribb och det är stressigt och hon kapar fingrarna i kapen, endast tummen är kvar. Det blir en jobbig tid för Bricken. Dels att vänja sig vid att hon inte kan använda högerhanden som förut men även att få föräldrarna att förstå att de inte kan dalta med henne. Hon söker nytt jobb på sågverket som spånkärring istället, för det går bra att köra skottkärran med en hand som saknar fingrar.
Den andra tragiska händelsen för Bricken är att hennes mamma dör, hon har inte hunnit fylla 15 år. Bricken blir placerad som piga i Sundsvall men känner efter ett tag att hon måste hem och ta reda på pappa, så hon smiter mitt i natten och promenerar hem till Svartvik.
Det är trevlig att åter stifta bekantskap med Bricken och att läsa om Svartvik som bara ligger någon kilometer från där jag bor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar