Nu måste de vänta, undangömda på morföräldrarnas vind, medan deras mamma försöker fundera ut vad hon ska ta sig till. Dagar blir veckor, veckor till månader, syskonen uthärdar onämnbara fasor och tvingas inse att de kanske aldrig kommer att släppas ut från vinden trots allt.
Vindsträdgården är den första boken i en mycket bra serie som Virigina Andrews skrivit och som jag läste när den kom i slutet av 1980-talet. Jag började titta efter de här böckerna i somras och tänkte att jag skulle läsa de igen för att se om jag fortfarande tyckte att de var suveränt bra. Men så fick jag se att de skulle läsas in av Julia Dufvenius (som läst Isfolket) på Storytel, så då valde jag att lyssna. Och Julia Dufvenius är underbar att lyssna på!
Nå, vad tyckte jag då om första boken så här nästan 30 år efter att jag läst den första gången. Jo, jag tycker fortfarande att boken är helt suverän! Och jag blir lika arg på mamman och mormor nu som då.
I början av boken så träffar vi Chris och Cathy, och det är Cathy som berättar historien. De bor tillsammans med sina föräldrar. När Cathy är 8 år får hon veta att hon och Chris ska få syskon, och det vill hon inte, för hon vill inte ha konkurrens om pappan. Men när väl syskonen kommer, som visar sig vara tvillingar, så smälter Cathy och tar de till sitt hjärta.
Men säg den lycka som varar... På sin födelsedag så avlider pappan i en bilolycka och lämnar mamma Corinne ensam med barnen. Familjen har levt över sina tillgångar och mamman som inte har något arbete kan inte försörja dem. Hon skriver mängder med brev, men barnen vet inte till vem, och till slut så får hon svar. Barnen och hon packar 4 resväskor med kläder och lämnar sedan sitt hem och beger sig med tåg till Virginia.
I Virginia finns barnen mormor och morfar, som inte alls var död som föräldrarna sagt. Morföräldrarna är väldigt rika men har gjort sin dotter arvlös efter en skandal. Nu ska mamman försöka blidka morfadern så hon blir arvstagare igen. Men under tiden så får han inte veta att hon har fyra barn med sig. Så Chris, Cathy, Cory och Carrie blir instängda på vinden. Först för någon dag och sedan utökas det till några veckor. Bara mamma och mormor vet att de är där och mormor är de rädd för, hon är verkligen elak.
Från början kommer mamma upp till barnen varje dag, men med tiden så blir det mer sällan och att till slut i princip upphöra. Barnen har varit instängd i flera år, inte fått vara ute alls och se sol och fått frisk luft. De blir sjukare och sjukare, till slut så är Cory väldigt dåligt och hämtas av mamma och mormor för att tas till sjukhus. Cory avlider och syskonen är förtvivlade.
Under tiden har mamman gift om sig, men maken känner inte till barnen på vinden. Nu börjar barnen spinna planer för att ta sig därifrån, de har upptäckt att mamma inte verkar vilja ta de därifrån. Chris gör flera stora upptäckter i slutet av boken som krossar barnen.
14 timmar och 45 minuter tog det att läsa in boken och den var väldigt svår att sluta lyssna på. Jag har lyssnat när jag diskat, kört bil till och från jobbet, ja, så fort jag fått chansen. Rekommenderas varmt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar