

Så har sjätte och sista delen om Grottbjörnens Folk kommit, De Målade Grottornas Land. Det är trettio år sedan Jean M Auels första bok om Ayla kom. Liksom många andra har jag läst de andra böckerna om Ayla och Jondalar massor av gånger. Måste erkänna att jag föredrar de fyra första böckerna, kan bero på att jag läst de fler gånger än de två senaste.
Det tog ett tag innan jag började läsa den här boken, den stod nog i bokhyllan närmare ett halvår. Och vad tycker jag då om sista boken? Ja, det är nog både ock! Det märks att Auel har blivit äldre, sexscenerna saknas nästa i den här boken och när de inträffar så är de inte lika genomgående som i de tidigare böckerna.
Lite för mycket skriverier om alla grottor som besöks, blir lite tungläst. Roligaste delen är när gamla bekanta dyker upp. Jag skulle tycka att det vore roligt att få veta hur det gått för Aylas son Durc som hon tvingades lämna kvar hos klanen.
Slutet av boken var lite konstigt! Lämnar i och för sig öppet för en sjunde bok som inte fanns inplanerad från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar