Baksidetext: I 1900-talets relativa trygghet har Jamies och Claires dotter Brianna tillsammans med sin man Roger MacKenzie slagit sig ned på den gamla skotska gården Lallybroch, där dramat om hennes föräldrars liv rullas upp genom de brev som Claire skrivit. De spröda pappersarken talar om Claires och Jamie Fraser flykt från Nord-Carolina. Claire och Jamie vet att amerikanerna kommer att segra, men inte vad det yttersta priset kan bli. Jamie skulle hellre dö än tvingas möta sin son som nu är en ung löjtnant i den brittiska armén. Deras flykt från Nord-Carolina för dem ut på havet där de råkar ut för kapare och blir inblandade i sjöstrider. Brianna och Roger letar efter ledtrådar till inte bara Claires öde utan också sitt eget för deras framtid i Högländerna är på ett mystiskt, oåterkalleligt och djupgående sätt förknippad med liv och död i de nordamerikanska kolonierna där kriget rasar.
Jag har läst den sjunde boken i Diana Gabaldon's Outlanderserie, Som ett eko. Det är första gången som jag är besviken på hennes böcker. Det är först på de sista 200-300 sidorna som jag känner igen mig från de tidigare böckerna. De andra böckerna är skrivna främst från Claire's "jag" och emellanåt berättas det om dottern Brianna. I den här boken så är det väldigt virrigt och hoppigt, ena stunden berättar Claire och sedan är det helt plötsligt John och även William som berättar. Det blir lite för mycket tycker jag även om jag i slutändan får i hop sammanhanget.
Trots att jag är besviken på boken så ser jag ändå fram emot fortsättningen och hoppas att den är lite mindrig rörig och ytlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar